Livet.

Ja ibland ställer man sig frågan varför en människa väljer att lämna livet frivilligt. Det frågade jag mig igår när jag var på min kusins begravning. Han var 36 år och hade bara levt halva sitt liv. Det är otroligt tufft att se hans far och bror lida så oerhört. Jag blir helt förlamad och mycket gammalt rycks upp igen...vill bara hem och pussa  på mina barn, det mest levande som finns utan några bekymmer som helst. Nu sitter jag här i min fåtölj med en kopp kaffe och en skål Marianne och känner mig tillfreds med livet och vad det har att erbjuda. Min fina familj och alla mina vänner, jag är otroligt tacksam att jag har alla er. Tack för att ni finns!! Kram